Trots att programmet inte sänts i Sverige ännu var Robyns uppträdande hos David Letterman förra veckans tv-händelse. I de stora kvälls- och dagstidningarna kunde vi läsa utförliga rapporter om hur Letterman kysste hennes hand och tackade med ett ”trevligt att ha dig här”. Att publiken applåderade när låten var slut och att Sylvester Stallone befann sig i samma lokal. Det finns något otidsenligt och rart i att referera varje moment, att lägga en mening i programvärdens artigheter och studiopublikens applåder. Men det spelar egentligen ingen roll vad som hände under de drygt fyra minuterna – nyheten är att en svensk syns i USA. För även om ”amerikansk tv” har varit allt annat än en kvalitetsmärkning i Sverige (framförallt innan HBO-serier blev en viktig kulturell accessoar) så har det ändå varit ett otvivelaktig mått på framgång att figurera där. Under den senaste tiden har Letterman mest profilerat sig genom en rad gubbsjuka förhållanden med sina praktikanter. Men när han kysser handen på ursvenska Robyn, som debuterade i Lilla Sportspegeln och har ett fast abonnemang på P3:s spellistor, är det glömt.
Förra veckan kunde vi även läsa om hur Kirsten Dunst tog in två portioner köttbullar i Trollhättan. Det var inte bara en komplimang till kocken, utan till hela svenska folket. Hollywood gillar köttbullar! Men det krävs en viss ansträngning för att inte bara vara landet som ”kanske är Schweiz” . Militärt bistånd i Afghanistan och Natoövningar på svensk mark är inte tillräckligt- vi måste även bevisa att vi har koll på kulturen. På P3 säger därför inte programledarna längre ”det amerikanska bandet”, de säger inte ens ”New York-bandet”. Numera heter det ”Brooklynbandet”. Samtidigt används ”norrlandsband” för att beskriva all musik norr om Stockholm. Tidningen Vice går så långt att man låter svenska journalister skriva om svenska band på amerikanska för svenska läsare. På gräsrotsnivå sker biståndet till kulturimperialismen istället, genom att folk rättar varandra när ”v” i MTV uttalas fel eller driver frågan om när KFC/Starbucks/vad som helst egentligen ska etableras i efterblivna Sverige.
Att älskas är stort — att älskas av en amerikan är större.
Publicerad i Arbetaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar