Tv-krönika

”You´ve promised me” gråter Dean, i filmen Blue Valentine, inför Cindy och deras söndertrasade äktenskap. Han undrar hur hon kunde svära att älska i nöd och lust om hon ändå tänkte så fort det lider nöd på kärlek. En relevant fråga om äktenskapslöften betraktades som löften. Ett modernt bröllop är oftare en offentlig high five än ett avtal om att aldrig lämna varandra. En sund utveckling som dock har förvandlat en livsavgörande ritual till ett tillfälle att bada i sin egen kärlek och egenkärlek. Och kanske se sin pappa gråta. Inget fel med det – jag skulle gärna gifta mig av just den anledningen. Samtidigt innebär bristen på gudsfruktig klangbotten att giftermålet får ungefär samma tyngd som en högstadieförlovning eller en bästa vänner-pakt i mellanstadiet. Men perfekt för att göra underhållning av. Fyra blivande brudar – bara en kan vinna. Välkommen till Fyra bröllop på TV4.

Att flytta ut det privata i offentligheten, att professionalisera och estetisera alla delar av livet, är en tydlig trend både i rutan som i samhället i stort. Efter matlagning, inredning, barn- och djurskötsel ter sig ett bröllops-tävlingsprogram som en självklarhet. Speciellt då ett sekulariserat bröllop ofta innebär ett försök till att återskapa romantisk tv-fiktion. På en tårta står det ”and they lived happily ever after”. Cirkeln är sluten.

Tävlingsmomenten som betygsätts är: Klänning, Mat, Fest och Helhet. Det hade varit roligare om partnern betygsattes. För att skapa lite dynamik bland kärleksparen har de olika teman, till exempel motorcyklar eller västkusten. Ett par har ett kombinerat tema som återspeglar deras båda personligheter: hockey och rosa. Han är hockeyproffs och hon gillar färgen rosa.

Att det handlar om fyra blivande brudar som tävlar känns också självklart för programmet. Det ”hör ju till” – ett vanligt argument i bröllopskretsar av programmet att döma – att tjejer tänker på sådant. Efter den rojalistiska psykosen förra året är man ganska luttrad när det gäller konservativa värderingar, men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är deppigt när vuxna kvinnor pratar om att vara prinsessa för en dag. Om man ändå ska romantisera ett hierarkiskt samhällssystem, varför inte dra till med drottning eller galen despot? ”Ända sedan jag var en liten flicka har jag drömt om att vara Khadaffi för en dag…”

I den här smetigheten kommer jag på mig själv med att heja på pingstvännen Nadja. Trots den uppenbara ironin att hon ställer upp i programmet är hennes avsky för bröllopskulturen uppfriskande. För henne är inte äktenskapslöftet en formalitet som ska klämmas in för dramaturgins skull utan själva idén med bröllopet. Istället ser hon en alltför festlig fest som en potentiell hotbild: ”Jag börjar ogilla konceptet bröllop för att jag tror att det är ett av skälen till skilsmässor ökar.” Hon har rätt: alla skilsmässor börjar med ett bröllop.

Publicerad i Arbetaren.

Tv-krönika

Utbildningsradions film Sex på kartan som riktar sig till högstadieelever väckte viss debatt. Kritiken kom främst från Ring P1:s äldre lyssnare, rasister i blandade åldrar samt olika sorters religiösa. Rasisterna rasar mot filmens eventuella rasblandning, även om en intern diskussion om de tecknade figurernas stamtavlor förekommer (”vänta nu, är tjejen verkligen svensk?”). Och den kristna tidningen Världen idag rapporterar att en alternativ film är under produktion, som ska fokusera mer på att ”hitta den rätta” och samboförhållanden än kondomer och könsorgan. För vad har könsorgan med sex att göra, egentligen? Att tjejer skulle ha en egen lust verkar vara ytterst skrämmande för kritikerna. Men reaktionen är trots allt inte så märklig. För många av oss innebar sexualundervisning endast att lära tjejerna att säga nej och killarna att respektera ett nej. Att tjejer skulle vara kåta var lika otänkbart som att killar inte skulle vara det.

Men fans av skuldbeläggande behöver inte misströsta. På TV 11 går nu sexupplysningsprogrammet Sex with mom and dad med Dr. Drew Pinsky (känd från produktioner som Celebrity Rehab och Sex Rehab). Kommunikation och öppenhet är doktorns ledord. Hans metodik som terapeut påminner dock snarare om ett förhör än om ett samtal. Som när han i avsnittet om en artonåring tjej som påstås leva ett dubbelliv och allvarligt konstaterar ”Ok, so you´re not a virgin” Därefter frågar han var det skedde, som om han ledde en brottsutredning och behövde alla detaljer. Man behöver inte vara professor i semantik för att se vad ordvalet att ”inte oskuld” uttrycker. Han skulle nog inte fråga mig samma sak.

Den här tjejens dubbelliv består i att hon inte berättar allt för sina föräldrar. Vilket de flesta artonåringar nog kan förstå, men inte Dr. Drew. För att hjälpa familjen introducerar han den gränslösa och lite äckliga övningen ”the icebreaker”. Den går ut på att föräldrar och barn ska fördjupa sig i varandras sexliv. Förmedla viktig information som att mamma och pappa har sex i duschen och att deras dotter använder sexleksaker. Det kanske hade känts okej om tanken ändå vore att öka toleransen, som att få pappan i det aktuella avsnittet att sluta skämmas över sin dotter (han vill resa iväg för gott när han hört att hon har haft sex). Men Dr. Drew håller med farsan: om dottern vill känna sig accepterad av sina föräldrar så måste hon ändra sin livsstil. Allt i enlighet med det underliggande budskapet ”skäms du har du gjort något fel”. Att det här programmet har gått helt obemärkt förbi kan väl dels bero på att TV 11 inte är en så profilerad kanal. Men kanske även på att det, sorgligt nog, anses mer upprörande att låta en tecknad figur säga fitta än att en artonåring anses vara i behov av terapi för att hon inte är oskuld.

Publicerad i Arbetaren.