Tv-krönika

Ebbas stil är inte bara titeln på en bok av journalisten Ebba von Sydow utan även namnet på hennes nya modeprogram på SVT2. Upplägget känns igen från kvällstidningarnas modebilagor: tydligt personfokus, lite text och många bilder. Varje avsnitt inleds med att Ebba småpratar med en bloggare eller journalist, på en så friktionsfri nivå som möjligt. När Bons chefredaktör Marina Kereklidou säger att det roligaste med arbetet är att göra skillnad skippar Ebba följdfrågorna hur och för vem och frågar istället vilka de coolaste kändisar hon träffat är.
Till största del består programmet av inköpt och färdigproducerat material: Ebba figurerar endast i två korta snuttar i början och slutet av varje program. Hon verkar snarare fungera som ett slags kvalitetsmärkning, ett varumärke att klistra på en färdig produkt. I inslag från visningar i London och New York möter vi branschmänniskor som är exalterade över allt på och kring catwalken och på besök i klädbutiker får företagens representanter tala fritt och kärleksfullt om sitt märke. Frånvaron av kritiska frågor kan nog bara överträffas av hur Apple-trogna teknikjournalister skriver av pressreleaser från iPravda.

Ebbas stil lovar att ta mode på allvar, ett återkommande – och lite märkligt - löfte när det handlar om populärkultur: är en motsatt inställning ett alternativ? Men när jag ser programmet undrar jag om min tolkning av ordet allvar skiljer sig från SVT:s. För jag tänker mig att det ändå borde innebära något slags kritiskt tänkande. Å andra sidan är denna tolkning av allvar inget unikt för Ebbas stil, eller modejournalistik för den delen. Sport, rock och religion betraktas ju ofta med detta blåögda allvar - en brist på reflektion som misstas för respekt. Som den ödmjuka vördnaden inför skattesmitande idrottsmän eller svinande rockstjärnor. Eller i hur kristendomen betonar att det viktigaste är att tro, inte att veta.

Just kopplingen mellan modejournalistik och religion är nog starkare än vad vi föreställer oss, då trender ofta betraktas som något mystiskt, närmast metafysiskt. Detta märks främst i ordval: man spekulerar inte i nästa trendiga färg, utan man tror på färgen. Något blir inte heller populärt, det blir stort. Man pratar om vad som är viktigt och måsten, ord som alla bär religiösa och moralfilosofiska konnotationer. Och framförallt så verkar trenderna inte betraktas som något skapat av aktörerna inom modevärlden utan något som kommer. En obeskrivlig naturkraft som inte kan - eller får - ifrågasättas av de renläriga. En kulturvärldens motsvarighet till en intelligent design med Ebba von Sydow som modekyrkans ärkebiskop.

Publicerad i Arbetaren.