Tv-krönika

”You´ve promised me” gråter Dean, i filmen Blue Valentine, inför Cindy och deras söndertrasade äktenskap. Han undrar hur hon kunde svära att älska i nöd och lust om hon ändå tänkte så fort det lider nöd på kärlek. En relevant fråga om äktenskapslöften betraktades som löften. Ett modernt bröllop är oftare en offentlig high five än ett avtal om att aldrig lämna varandra. En sund utveckling som dock har förvandlat en livsavgörande ritual till ett tillfälle att bada i sin egen kärlek och egenkärlek. Och kanske se sin pappa gråta. Inget fel med det – jag skulle gärna gifta mig av just den anledningen. Samtidigt innebär bristen på gudsfruktig klangbotten att giftermålet får ungefär samma tyngd som en högstadieförlovning eller en bästa vänner-pakt i mellanstadiet. Men perfekt för att göra underhållning av. Fyra blivande brudar – bara en kan vinna. Välkommen till Fyra bröllop på TV4.

Att flytta ut det privata i offentligheten, att professionalisera och estetisera alla delar av livet, är en tydlig trend både i rutan som i samhället i stort. Efter matlagning, inredning, barn- och djurskötsel ter sig ett bröllops-tävlingsprogram som en självklarhet. Speciellt då ett sekulariserat bröllop ofta innebär ett försök till att återskapa romantisk tv-fiktion. På en tårta står det ”and they lived happily ever after”. Cirkeln är sluten.

Tävlingsmomenten som betygsätts är: Klänning, Mat, Fest och Helhet. Det hade varit roligare om partnern betygsattes. För att skapa lite dynamik bland kärleksparen har de olika teman, till exempel motorcyklar eller västkusten. Ett par har ett kombinerat tema som återspeglar deras båda personligheter: hockey och rosa. Han är hockeyproffs och hon gillar färgen rosa.

Att det handlar om fyra blivande brudar som tävlar känns också självklart för programmet. Det ”hör ju till” – ett vanligt argument i bröllopskretsar av programmet att döma – att tjejer tänker på sådant. Efter den rojalistiska psykosen förra året är man ganska luttrad när det gäller konservativa värderingar, men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är deppigt när vuxna kvinnor pratar om att vara prinsessa för en dag. Om man ändå ska romantisera ett hierarkiskt samhällssystem, varför inte dra till med drottning eller galen despot? ”Ända sedan jag var en liten flicka har jag drömt om att vara Khadaffi för en dag…”

I den här smetigheten kommer jag på mig själv med att heja på pingstvännen Nadja. Trots den uppenbara ironin att hon ställer upp i programmet är hennes avsky för bröllopskulturen uppfriskande. För henne är inte äktenskapslöftet en formalitet som ska klämmas in för dramaturgins skull utan själva idén med bröllopet. Istället ser hon en alltför festlig fest som en potentiell hotbild: ”Jag börjar ogilla konceptet bröllop för att jag tror att det är ett av skälen till skilsmässor ökar.” Hon har rätt: alla skilsmässor börjar med ett bröllop.

Publicerad i Arbetaren.