På tåget sitter jag bakom två tjejer som delar en kvartsflaska rött och har det gött. Deras samtal är trivsamt i bakgrunden, det varken engagerar eller irriterar mig. Som att lyssna på P1. Tyvärr avbryts det av en pompös liten fyrtioåring som lutar sig in från gången och deklarerar att ”vi tar den där debatten sen då, tjejer”. De svarar med ett respektfullt jakande som ändå tydligt markerar ”tack men nej tack”. De har ord nog att fylla hela resan själva och behöver inte någons hjälp. Men en kvart senare är han där igen, dags för den lilla debatten alltså. Han pekar på vinflaskan.
– Är det gott med vin från Chile?
– Ja, svarar ena tjejen, besvärad men nyfiken.
– Ni har inte tänkt på hur långt den har fraktats då? Om ni nu ska låta bli att äta kött så kanske ni borde tänka på vad ni dricker också. Han ler nöjt och förnumstigt. Vad de svarade kommer jag inte ihåg. Det blev väl ställda, som man blir.
Mannen ligger ändå rätt i tiden. För om nittiotalet var de militanta veganeras årtionde så tillhör nutiden de fundamentala köttisarnas. Vilken annan fråga skulle vara okej att antasta främmande människor med? ”Ursäkta mig, men är du möjligtvis folkpartist? Vad tycker du egentligen om RUT-avdraget?” I likhet med andra fundamentalister är inte köttetarianerna speciellt upphängda kring logik och fakta. De agerar mer på magkänsla. För det första: att tjejerna drack vin gjorde ju inte deras negligerande av köttet mindre betydelsefullt. Det är en logisk kullerbytta jag inte ens vill ge mig på.
Däremot kan jag ge mig på hans andra argument. Det är en så vitt spridd föreställning att det kryper under mitt skinn varje gång jag hör den: att transporten av grönsaker skulle vara sämre för klimatet än att äta kött. Ingenting stödjer denna. Enligt utredningen Livestock´s long shadow som släpptes av FAO (FN:s jordbruks- och livsmedelsorganisation) 2006 står köttet ensamt för 18 procent av de växthusgaser som är orsakade av människan. Det innebär att köttproduktionen är en större faktor än hela den globala transportsektorn tillsammans. Främst beror det på att produktionen av köttkreatur är beroende av foder i form av mat som går att äta direkt. Sojan som kan formas till härliga korvar tar omvägen genom grisen innan den stoppas i brödet. Även om det så klart finns massa andra faktorer går inte denna grundläggande energiförlust att dribbla bort. Och det här är inte fakta som Animal Liberation Front har ristat in på baksidan av en gatusten utan sakförhållanden som backas upp av Livsmedelsverket och Naturskyddsföreningen. Men ändå går det inte in hos vissa. Att äta verkar vara något intimt, närmast heligt: det är svårt att tänka sig att någon skulle försvara långflygningar eller långduschar med samma frenesi. Eller att någon hade kommit undan med argumentet ”jag gillar verkligen att flyga, det är bara mesar som åker tåg”. Men för köttälskare, däremot, är ”kött är gött” oftast en fullgod förklaring.
Men kanske så handlar köttdieten inte bara om förträngning? För grillälskaren kan ju klimatförändringar faktiskt vara något positivt då ett varmare klimat trots allt ger en längre grillsäsong. Så korka upp chilenaren och släng flintan på grillen, sommaren behöver inte längre ta slut! Inte någonsin.
Publicerad i Östersunds-Posten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar